A trip to the Fair
Hej alla,Hur har helgen varit? Bra hoppas jag!
Jag har haft en ganska eventful weekend och helgen har bokstavligt flugit förbi. I fredags träffade jag upp med Kate efter jobbet och vi gick till favvo haket Palomino där vi även senare möte upp med några andra vänner. Jag var dock tvungen att gå hem tidigt för att jag och maken skulle vara barnvakt fredagkväll/lördag åt hans brorsdotter Cassandra. Det var bestämt att vi skulle ta med henne till the Puyallup Fair. Detta är ett årligt event som är som en slags marknad där man kan smaka på olika sorters mat, klappa djur, och åka karuseller, eller lyssna på utställare.
Vi åkte dit runt elva på morgonen, resan dit tog runt en timma. När vi väl kom fram var det skitvarmt. Jag hade Converse skor på mig vilket var alldeles för varmt. Dessutom var det köer precis överallt, och varmt, varmt, varmt. Dessutom var jag på pisshumör eftersom jag verkligen inte kan hitta något som är roligt med att åka på sådana här tillställningar. Jag åker inte karusell, för då mår jag illa. Jag tycker inte det är roligt att klappa djuren, för att de luktar och är smutsiga. Och jag vill inte testa en massa exotisk mat för att det är en 30 km lång kö vid alla matställen. Hehe, visst låter det som jag hade the time of my life:-)
Nä men det var ganska trevligt nu när jag ser tillbaka på det, men jag åker nog inte nästa år. Det räckte med en gång för mig. Men vi gjorde det för lill tjejens skull så det är ju inte direkt så att maken och jag hade planerat en helgutflykt dit direkt om vi varit ensamma.
Det roligaste på The Fair var iallafall att jag sprang på en man som satt bredvid mig på flyget över hit från Sverige. Han var där med sin fru och son. Vilken liten värld man lever i, eller hur?
En grej som berörde mig väldigt mycket på the Fair var att polisen hade en utställning kring att skicka SMS och bilkörning. De hade bl.a. ställt ut ett bilvrak som en 19-årig tjej hade omkommit i tidigare i år. Det var en massa bilder på henne samt en bild med henne och bilen. Sedan ser man just den bilen helt demolerad. Helt sjukt. Jag har alltid varit emot att man skickar SMS i bilen. Jag brukar alltid skälla på maken när vi är ute och kör och han halar fram mobilen och ska börjar skicka meddelanden.
Efter The Fair åkte vi hela 2 timmar tillbaka till Seattle och sedan hem till svärföäldrarna för att lämna av Cassandra. Vi stannade hos svärisarna en stund in på kvällen. På väg hem stannade vi vid Winco (billighetsaffär) där vi handlade massor med mat. Kom hem runt halv tolv och bestämde oss för att avsluta lördagen med en film. Det blir Terror on Elm Street. Mycket bra, jag rekommenderar!
Nu kommer lite bilder från lördagen.
Jag hade kunnat tänka mig åka Pariserhjulet men jag ville VERKLIGEN inte stå i den 30 km långa kön.
Folk överallt och varmt varmt varmt...
Cassandra och jag inne bland alla får och getter. Jag är genomslut och varm.
Jag försöker alltid fånga en bra bild på Mount Rainer men jag har aldrig lyckats. Men i lördags, på väg hem, så fick jag till det. Jag blev faktiskt jättenöjd med bilden på berget.
Äntligen hemma. Finns inget bättre än att komma tillbaka hem efter att man varit ute i vischan;-) Visst är det mysigt att komma i väg ibland men efter ett par timmar börjar det klia i hela kroppen, efter storstan och pulsen.
Nä mina vänner, nu ska jag ta och kolla lite på TV innan det är dags för mig att sova. Vi hörs imorgon!
Haha, jag kände likadant förra helgen då jag besökte The Fair...folk överallt och varmt/regnigt om vartannat. Men nu kan vi båda pricka av det från listan av saker man vill göra...och slippa göra det igen.