Så nära men ändå så långt bort
Jag tänkte på en grej för ett tag sedan, och det är att jag inte direkt haft känslan att jag är så långt hemifrån som jag verkligen är. Det är fantastiskt egentligen hur världen har krympt i och med internet. Jag pratar med min familj och vänner över Skype nästan dagligen och vi har alltid Webcam på. Jag ser hur alla ser ut, deras miner och kroppsspråk. Det gör att saknaden inte känns lika akut och jobbig som den hade varit om vi bara kunde snacka över telefon. Jag tänker på min familj som kom till Sverige 1984, då brukade mamma ringa sin mamma i hemlandet ungefär en gång varannan vecka. Minutkostnaderna var skyhöga och telefonlinjen knastrig så man knappt hörde något. Tänk vad jobbigt det måste ha varit för dem med hemlängtan jämfört med hur jag har det.Förutom alla dessa samtal hem så brukar jag kolla på svenska TV serier via webben. Detta gör jag ibland när jag är uttråkad på amerikanskt tv. Genom programmen så får jag se det Sverige jag lämnat, på både gott och ont måste jag säga:-) Jag saknar inte Sverige direkt när jag tittar på Ullared haha. Tack och lov så finns det ju andra program att titta på. Jag läser ju även alla svenska dagstidningar dagligen, svenska bloggar, och lyssnar även ibland på svensk radio.
Jag vet inte om allt detta är ett slags uttryck för hemlängtan? Kanske, kanske inte, men jag gillar det. Det får mig faktiskt att känna att det är ok att stanna här, inte hela världen, Sverige finns kvar liksom, precis som jag lämnade det....
Vägen från vår lägenhet ner till stan i Linköping. Jag har gått den här vägen miljoner gånger och jag gifte mig i den kyrkan på bilden. Linköping är mitt hem just därför att alla mina minnen finns där och såklart min familj.
Nere i stan i Seattle, också en 20 min gångväg hemifrån...
Heeej Cynthiii!! Är så trött nu att jag inte har en aning om vilka bilder du menar... vilka? hehe =P
Hoppas du haft en bra helg, själv så har jag haft en del på jobbet idag och har riktigt ont i ryggen =(
URL: http://alexxxi.blogg.se/