Morgonsnackis en fredag
Hej, Oj vad veckan har gatt fort. Jag insag i gar att det redan var fredag (idag) och att jag inte bloggat nagot sedan i borjan pa veckan. Jag hoppas ni haft en bra vecka i allafall och att ni har roliga planer for helgen som kommer. Jag har haft en skitvecka pga. en sak som har hant. Jo, i tisdags skulle jag visa maken en grej p[ datorn, jag haller datorn med ena handflatan och rakar snubbla till med foljden att datorn ramlar ur min hand och skarmen spetsas av bordskanten. Sa fort jag sag datorskarmen, som nu var svart och vit, borjade jag stortjuta. Min lap top ar liksom mitt allt har i USA, jag surfar pa den varje morgon nar jag vaknar, jag tar med mig den ut till biblan och saker jobb och annat, och viktigast av all, jag anvander den da jag skypar med min familj och vanner dar hemma. Jag ska skicka ner den till ett foretag i Cali som ska fixa den for ett par hundra dollar.Det har annars varit en lugn helg, har umgatts med min nya van, vi kallar henne Z, det har varit kul, fikat en del och babblat massor om allt och inget. I gar fick jag aven veta att jag snart kommer fa sverigebesok fran en riktigt kar van. Hoppas hon far ledigt fran jobbet och hittar shyssta biljettpriser, for att jag kanner nog att det ar dags for lite besooook har i rainy Seattle. Pa tal om regn, herreeeeeguuuuud vad det regnar. Glom allt jag sagt tisigare om att jag tycker det ar mysigt. Nufortiden ar det ingen ide att fixa sig eller kla sig fint for att det regnar hela dagarna, och det blaser dessutom. Igar nar jag var pa vag hem fran stan oppnade jag mitt fina paraply och tankte att det var skont att jag hade lite skydd mot regnet, vad hander da, jo jordens varsta vind drar tag i hela paraplyet sa att den forstors. Det ar bara att gilla laget liksom och vanta in den underbara varen.
Vad mer vad mer, jooo igar var jag pa en nyoppnad medelhavsrestaurang. En av makens familjevanner ar besta van med den lilla tjejen vars familj ager restaurangen och den familjen ar fran Libanon. Min man, gullig som han ar, tyckte vi skulle ga dit hela ganget och ata pa denna restaurang och sa skulle jag fa en chans att trffa lite libaneser i Seattle. Sagt och gjort, igar var vi ett gang pa 7 pers som slog oss till bords pa en ganska fancy restaurang med libanesisk mat, eller medelhavsmat, som jag skulle klassa som under all kritik. Har man nogonsin vaxt upp i ett libanesiskt hem med en mamma som lagar den akta libanesiska maten sa blir jag galen av hur illa de lagar sadan mat p[ restaurangerna. Det finns bara valdigt fa som kan laga riktigt god libbe mat.
Anyway, min man bestallde in Tabboule, ohh det var en kall tabboule (aj aj aldrig placera tabboule in kylskapet) och den var superrinning, tom maken reagera pa den, Its not like ur mothers babe, sa han... soo cute!!
Det roligaste av allt var nar agarens dotter satte sig vid vort bord, hon ar val en 12 ar. Jag fragade henne var de kom ifran i Libanon. Hon svarar mig, jag kommer fran USA. Jag sa, jo jag vet, men var i Libanon ar din familj? hon svarar, jag ar fodd i New York och min pappa ar fodd i Libanon, han bodde inte dar salange dock. Jag bara ooh whatever, haha. Alla libaneser jag har traffat i Sverige eller utomlands ar oftast superstolta och liksom fragar man dem var de kommer ifran svarar de, Beirut eller Zahle osv. Den har tjejen ar American, and thats that. Far mig att tanka pa att det ar sa det ar har i USA, ar man fodd har och uppvuxen sa ar man american, man ar en del av landet och eftersom USA ar byggt pa immigrants sa kan jag forsta varfor. For mig ar det dock ett annorlunda satt att se pa sin identitet och aven om jag har vetat att det ar sa i USA sa var det nog forsta gangen jag reagerade pa det igar. Jag far nog skriva ett langre inlagg om det en annan gang. Men det ar en superintressant amne helt klart.
Na horrni, nu ska jag borja gora lite nytta. Vi hors pa Mandag. Hoppas ni far en superb helg!!
