My life in Seattle

What a difference a little sun makes...

Jag hade ingen aning, nar jag vaknade i morse, att det var vamrt och soligt ute. Jag gick upp och kaka frukost och satte mig framfor datorn, min kompis Z messade mig och berattade att solen sken. Vi sags nere pa stan och vadret var helt underbart, sakert runt 15 grader. Det var sa skont, for forsta gangen pa lange kande jag mig sa latt i sjalen. Konstig kansla, men ni vet sakert hur det brukar vara, den dagen da den allra forsta solen skiner och varen kanns i luften. Vi gick ner mot Pike Place, vilket ar rena turistfallan, jag gillar inte stallet sa mycket. Dessutom var det fullt med uteliggare i dag. Inte direkt sa inbjudande att ga och satta sig dar med andra ord. Jag och Z kopte lite kaffe och Iste pa Tullys och satte oss pa deras uteservering, solen sken och det var sa underbart. Vi latsades att vi var i Spanien och pratade om att de ljuva livet. Vi satt dar i ett par timmar, sedan blev det kyligt i luften igen. Jag gick hem och somnade, vet inte riktigt vad det ar for fel med mig men jag ar saaa trott hela tiden. Kan det bero pa vadret, eller kanske att jag borja trottna pa att inte ha sa mycket att gora om dagarna? Jag vet inte, vi far se, men jag tror det kan va att jag tanker en del pa min situation har, att standigt vara pa G, ta tag i saker och ting och vara sa jakla positivt hela tiden. Visst jag far ju ut en massa av det, jag utvecklas hela tiden och lar mig nya saker men min hjarna jobbar 24/7 kanns det som ibland. Det ska bli skont att fa Sverigebesok snart, det blir lite som en semester.
Nu ar det kvall och vi har varit och kakat pa vart Mandagsstalle, ni vet Sushi stallet jag beratta om forra mandagen. Nu sitter jag och skriver och maken kollar pa TV.

Hors snart!!