1 år
I morgon (tisdag den 9 november) var det exakt ett år sedan jag flyttade till USA. Det är helt sjukt hur fort tiden har gått sedan jag först kom hit. Jag vill minnas att jag landade på Sea-Tac International Airport runt lunchtid. Flygresan gick bra och jag minns att jag skrev mitt första blogginlägg då och berättade att allt var bra med mig. Sanningen var långt ifrån det jag skrev, snarare så var jag fullkomligt knockad av alla möjliga känslor. Först så var det ju den enorma stressen med att säga adjö till familjen, och sedan vara "stark" för att orka med den långa resan. När jag väl landade i Seattle släppte allt och jag tror jag grina konstant i tre dagar. På onsdagen, den tredje dagen, så gav jag upp. Jag insåg att det var här jag nu skulle bo och jag fick helt enkelt ta mig i kragen. Sedan kom den allra svåraste utmaningen av alla, att hitta sin plats i ett nytt land, ett nytt samhälle, en ny kultur. Det har gått ett år och jag är faktiskt riktigt stolt över mig själv och över det jag åstadkommit.
Jag har insätt en viktig sak under mitt år utomlands och det är att man kan nå precis vilka mål man vill, det viktigaste är att man har utrustad med en hel del tålamod, nyfikenhet, goda vänner (mycket viktigt!!!) stöd från familj, samt att försöka, så gott det går, att vara positiv, fokusera på det man har vs. det man inte har... och viktigast av allt: att aldrig ge upp, även när det är som tuffast!
3 bilder som sammanfattar mitt första år i Seattlee!
Jag älskar den här bilden! Mina tre favorittjejer (Zhanna, Kate, och Frida) tillsammans på en nattklubb i våras. Utan dem vore livet inte lika roligt här... på långa vägar!
Maken såklart...
mat mat mat från världens alla hörn har också präglat mitt första år här... det passar ju mig bra eftersom jag älskar att äta!!!!
Damn det e fan illa ;)
Jag mår bra, sj? =)