My life in Seattle

Där spenderade jag mina första fyra år, under ett brinnande inbördeskrig. Ett land som har allt jag älskar: värme, god mat, medelhavet, partyliv, och vackra berg. Men nu har Libanon pushats tillbaka i mitt liv, från en dag ha varit det enda jag visste om har det nu reducerats till att utgöra min historia och mitt kulturarv. Jag saknar Libanon och önskar såklart kunna få åka dit i framtiden, även om det inte kommer bli i närheten lika mycket som då jag var singel och student, och dessutom endast en 4h flygresa bort.

Jag har aldrig gillat Linköping, eller någon annan stad i Sverige för den delen, med undantag av Stockholm. Där kan jag tänka mig att bo om vi flyttar tillbaka. Men trots det så är Linköping mitt hem, varje vrå och skrymsle i denna stad bär en del av mina minnen. Det är mitt hem eftersom det är här jag formades till den jag är i dag, det är här jag gick i skolan och senare studerade på universitet. Och viktigast av allt det är här mina föräldrar bor. Jag önskar att jag kunde flyga just nu och landa utanför mina föräldrars lägenhet, knacka på dörren och överraska dem! shit vad de skulle bli chockade haha

Jag gillar Seattle det gör jag:-) trots det sega vädret med moln och regn så är det lite som att leva i ett mini Sverige. Det finns mycket här som påminner om hemma: grönskan, vattnet, de sportiga invånarna, bergen, kärleken till båtar osv. Förutom det så finns det en härlig blandning av människor från hela världen. Jag har inget att klaga över, vi bor bra och centralt, jag har ett jobb och underbara vänner, och min man är min livskamrat. Men familjen saknas, det är väl det enda som svider...

Även om jag nu inte kan svara på vad som kommer hända så vet jag en sak i allafall, och det är att jag ser fram mot det som komma skall och det ska helt klart bli spännande att se vad som väntar runt hörnet.